Christina Forsberg

Intervju: Bjarte Frøyland | Foto: Mark Henderson | Plats: London, UK

Christina Forsberg växte upp i Fredrikstad, en mindre stad söder om Oslo. Redan som liten drömde hon alltid om att en dag flytta utomlands och bo i någon av de stora metropolerna. Efter att ha avslutat arkitekturstudierna i Oslo följde hon sin dröm genom att flytta till London. Här har hon jobbat som arkitekt i flera år och nyligen startade hon eget och har redan flera projekt på gång. 

För att träffa Christina begav vi oss till Hampstead Village, nära Hampstead Heath som är ett av Londons största och mest vildvuxna grönområden. Självklart var vi nyfikna på att få höra mer om hennes liv som ambitiös norska i London, och att se hur hennes lokala vänner reagerade när hon introducerade mesost.

Hej Christina! Det är toppen att vara här i London! Du har bott i London i fem år nu?

Det stämmer.

Ur en arkitekts perspektiv – hur skulle du beskriva London?

London är en mycket komplex och spännande urban miljö, eftersom den en gång bestod av flera små byar som växte samman med tiden och bildade en enda stor stad. Trots detta har de olika områdena fortfarande sin alldeles egna atmosfär och speciella särdrag. Det finns många välbevarade historiska byggnader i London vilket jag tycker är fantastiskt eftersom jag kan vara rätt nostalgisk emellanåt. En promenad längs Londons gator känns ibland som en resa tillbaka i tiden, vilket jag älskar.

Och vad säger du om Hampstead Heath? Det verkar vara en plats som alla älskar. Stämmer du in i hyllningskören?

Ja, det gör jag verkligen. Jag hade hört talas om hur unikt Hampstead Heath var redan innan jag åkte hit för min första jobbintervju, så jag var självklart tvungen att besöka området och blev helt förälskad. Det är verkligen unikt att ha ett så stort naturreservat mitt i en stad med en befolkning på flera miljoner.

Vad är det som gör det så unikt för dig?

Det är kontrasten. I en så pulserande och tätbefolkad stad är möjligheter att kunna fly till mer rofyllda omgivningar avgörande, och det är precis vad Hampstead Heath erbjuder. Här är det grönt och frodigt, det hörs knappt något buller alls utom det som naturen själv skapar och du får nästan känslan av att vara på landet. Hit åker folk för att få en paus från vardagen, för att dra ner på tempot i sin annars så hektiska tillvaro och få utrymme att tänka och andas. Det är åtminstone min åsikt och skälet till varför jag gillar området så mycket.

Några favoritställen i området som du vill dela med dig av?

Ja, det finns massor, men jag tänkte att jag skulle ta er till en underbar liten livsmedelsbutik vid namn Artichoke i Hampstead Village. Den har fantastiska frukter och grönsaker och gamla spjällådor av trä. Sedan tänkte jag att vi skulle titta in på mitt favoritkafé – Ginger and White, där jag ibland sitter och jobbar eftersom de serverar Londons bästa kaffe och det även råder en fantastisk lokal gemenskapskänsla där.

Det låter bra och så kanske vi kan handla lite också inför dagens begivenhet och skälet till mitt besök här. Du ska bjuda på lunch och vi ska presentera en väldigt central del av norsk kultur för dina brittiska vänner, eller hur?

Ja, det ska jag!

Mer specifikt, hur ser planerna för dagen ut?

Vi ska ha en picknick på Heath där jag ska servera lite godsaker med mesost. Jag grubblade en hel del över vad man borde servera och de första minnen om mesost jag kom att tänka på var min mammas hemgjorda läfsa, ett tunnbröd gjort på potatis och en typisk norsk specialitet. Traditionellt används läfsan som ett korvbröd, men i min familj brukade vi bre smör på dem, lägga på mesost och rulla ihop dem. Det är så otroligt gott. Så jag tänkte att det skulle vara en väldigt norsk rätt att servera idag. Förutom det, som en kontrast till de norska tunnbröden, tänkte jag göra scones, vilket förstås är en väldigt brittisk specialitet. Men jag gör mina scones på rågmjöl så de blir lite mer norska. Det passar också mycket bättre till mesost, lite sylt och kanske till och med lite sirap. 

Det låter jättegott. Vilka kommer på picknicken?

Jag har bjudit in några av mina bästa vänner här i London. Carina, som kommer från Hongkong. Mina brittiska vänner Ros och Eddie, och min norska kompis Alex.

Så minst en av dem känner till mesost då. Hur är det med de andra? Har de provat det?

Några av dem har faktiskt det, men inte alla, så de är väldigt nyfikna på vad mesost är egentligen.

Nu när du bor i London, äter du lika mycket mesost som du gjorde i Norge?

Ja, det gör jag. Jag brukar se till att mina föräldrar tar med sig mesost när de kommer på besök, men det går även att köpa mesost i några butiker här i London.

Hitta en butik som säljer mesost nära dig med Storefinder-funktionen /

Mitt intryck är att människor i London lever en väldigt hektisk tillvaro , vilket innebär att de inte hinner laga mat lika mycket som folk på annat håll kanske gör?

Det är nog tyvärr sant. 

Är det? Hur är det för din egen del? 

Jag brukar faktiskt laga en hel del mat. Jag har turen att bo tillsammans med en god vän som driver ett uppstartsföretag för ekologiska livsmedel, så vi är båda väldigt intresserade av mat. Kvalitet är avgörande för oss. Om det går köper vi allt ekologiskt och försöker laga allt från grunden. London har en fantastisk matscen som det är väldigt spännande att ta del av.

/Efter att ha shoppat lite och promenerat runt i The Village – en mycket populär del av London – bestämmer vi oss för att bege oss tillbaka till lägenheten för att börja förbereda picknicken/

Medan du lagar mat kan vi prata lite mer om din karriär här i London. Vad har varit det bästa och det värsta med att vara arkitekt i London?

Bra fråga. För det först tror jag att man som norrman är väldigt privilegierad, för att inte säga bortskämd. Arbetsmoralen och alla rättigheter du har som anställd i Norge saknar motstycke. England är inte långt efter, men det är ändå inte helt jämförbart. Här får du jobba mycket längre dagar och sena kvällar utan särskilt mycket kompensation. I en så stor stad är konkurrensen hård – så det är lite mer galet här jämfört med Norge.

En tuffare företagskultur?

Det är det. Men det är spännande. Jag har designat ganska framstående byggnader i London, så när de står klara om ett år, kommer den roliga delen. Det är nog väldigt givande att kunna gå tillbaka och tänka ”jag designade det, jag minns det där, jag gjorde fönstren, fasaden, receptionen”.

Och nu – du började precis frilansa? Vad gör du nu? Fortfarande en del arkitektur har jag förstått, men du har också en del andra projekt på gång?

Ja, jag har väl på något sätt förberett mig för det här, väntat på rätt tillfälle att starta eget. Jag startade en blogg om skandinavisk design för några år sedan som heter ”Scandinavialist” och den växer stadigt. Efter att ha bott i London ett tag, kunde jag inte undgå att märka ett ökande intresse för och fokus på den skandinaviska designen och livsstilen. Så jag startade bloggen med målet att skapa en plattform online som visade upp både etablerade och lovande skandinaviska märken. Bloggen består av artiklar om olika märken och intervjuer med formgivare. Den handlar om allt från design, inredning och arkitektur till mode och livsstil generellt. Instagram-kontot har däremot mer handlat om att sammanställa ett galleri och visa upp ett brett spektrum av design. Under resans gång har jag byggt upp ett helt fantastiskt nätverk av kontakter, både i Skandinavien, här i Storbritannien och på annat håll. Jag har faktiskt träffat några av mina närmaste vänner liksom även affärspartner via Instagram, så det har fungerat mycket bra tycker jag.

Så medan jag sysslar med bloggen i bakgrunden, frilansar jag nu som arkitekt och jobbar med flera olika projekt, en del på egen hand och några tillsammans med kompisar. Ett av dem är faktiskt i Oslo där vi bygger om en modernistisk byggnad från 1920-talet. Det betyder att jag återknyter min karriär till Norge, vilket är trevligt.

Du har utan tvivel massor av idéer och saker på gång. När och var tänker du som allra bäst?

Intressant fråga. På Hampstead Heath så klart! Jag brukar gå dit när jag behöver en paus från all stress och press. Jag går dit för allt från att läsa, promenera, jogga på morgonen eller bara sitta ner och njuta av parken eller den vackra utsikten över staden. Det hjälper mig att rensa tankarna och det har blivit min oas här i London. Det håller mig i balans kan man säga. En annan sak är att bara gå till ett kafé och sitta där för mig själv. Jag älskar sorlet i bakgrunden och att bara sitta där och studera andra människor. Det kan också bero på att jag är något av en kaffekonnässör, så att utforska olika kaféer runtom i London är något jag verkligen njuter av. Så jag antar att både rofyllda omgivningar och bullriga urbana miljöer funkar bra för mig.

Vilken tur att du har båda dina favoriter alldeles runt hörnet då?

Precis.

Okej, ska vi gå och träffa de andra nu?

/ Vi letar reda på en riktigt trevlig plats vid en av de små sjöarna på Hampstead Heath. Efter ett ha väntat några minuter (eftersom några av de brittiska vännerna tar en kopp te på vägen), dyker alla upp och det verkar som att de uppskattar picknicken. Men vad tycker de egentligen om mesosten? /

Berätta nu. Vad tycker ni om mesost?

Carina: Jag gillar det verkligen.

Edward: Ja, jag gillade det. Men jag hade kanske uppskattat en starkare variant, för den här försvinner nästan under sylten. Men ja, jag gillar den.

Och du då, Ros?

Ros: Jag har testat mesost tidigare, i Norge, flera gånger, men jag har bara fått det serverat i matiga rätter. Jag gillade verkligen att få den serverad mer som en sötsak, till scones och sylt. Det var jättegott!

/ De fortsätter äta och kommer överens om att både sconesen och pannkakorna var goda och att de definitivt skulle kunna äta mesost oftare /

Ros: Kan man smälta mesost på en burgare? Har någon testat det?

Edward: Jag tror faktiskt det skulle smaka gott.

Jag har inte testat det. Och jag vet inte om det ...

Ros: Men du ... ketchup är sött, eller hur? Så ...

Edward: Jag tror det skulle kunna funka!

Christina: Vad sägs om mesostglass?

Vi har mesostglass. Det finns ett recept på mesostglass på vår webbplats.

Alla: Åhhh!

/ En hund kommer förbi och tigger mesost, men Ros tror att hundar kan dö om de äter det. Det får ju förstås inte hända, så han får gå tomhänt därifrån /

Du kan göra kolasås med mesost också (!)

Ros: Det låter bättre!

Aleks: Jag tror det skulle vara gott till vilträtter ...

Ja, det är väldigt gott. Att tillsätta mesost till såsen.

Ros: Det ska jag definitivt prova.

Christina: Ja, mesost tillför såsen rätt mängd sötma som balanserar den.

Aleks: Mesost gör livet bättre rent allmänt, inte sant?

Låt oss avsluta med det.

/ Alla skrattar /

När vi packar ihop diskuterar alla vad de ska göra efteråt, och kommer fram till att det enda rätta när man bor i London är att gå förbi den lokala puben och ta en pint.