Gården där Anne Hov, kvinnan som skapade Norges nationalost, föddes och växte upp är nu kulturminnesmärkt, och där du kan lära dig mer om den fascinerande berättelsen om såväl norsk mesost som om den starka och självständiga kvinna som skapade den.
Anne Hovs liv är en berättelse om kvinnlig styrka och uppfinningsrikedom i ett traditionellt, manligt dominerat bondesamhälle. Anne föddes och växte upp på gården Solbrå i Gudbrandsdalen, inte långt från de norska fjällen. Hon tillbringade sommarmånaderna på gården där hon skötte om mjölkkorna.
Norge har en lång sätertradition där gårdens kor, får och getter flyttades till högre belägna områden med frodiga betesängar så att djuren kunde lägga på sig under sommaren och ge mer mjölk. Under 1800-talet och tidigt 1900-tal var det kvinnorna som skötte om djuren och kärnade smör och ystade ost på mjölken.
Skapandet av den berömda osten
Det viktigaste sysslorna på sätern var att hantera och bevara mjölken, kärna smöret, ysta ost och koka vasslan (den klara vätska som blir över när mjölken ystas och silas vid osttillverkning). Traditionellt gjordes mesost genom att vassla kokades utan tillsats av grädde vilket resulterade i en mycket sockerhaltig och mager produkt.
Annes pappa ogillade getter, så på gården hade hon endast komjölk. Under sommaren 1863, när Anne bara var 17 år, fick hon idén att tillsätta grädde till vassle och koka det samman tills det tidigare flytande innehållet reducerats ner till en fastare, fetare och mer ostlik produkt, nu känd som mesost (eller ”brunost” som det kallas i Norge). Det visade vara en fantastiskt smakrik ost.
Vid denna tid omdanades det norska samhället i grunden. Järnvägsnätet byggdes ut och billigare produkter importerades från utlandet vilket ledde till fallande priser. Anne Hov förfinade sin produkt ytterligare och framställde en mesost gjord på en blandning av komjölk och getmjölk. Den visade sig vara mer lönsam och blev snabbt populär och började framställas och konsumeras i stor mängd i området.
”Hon var helt klart en uppfinningsrik kvinna”, säger Per Oluf Solbraa, ägare till gården där Anne Hov växte upp. ”I ett mansdominerat jordbrukarsamhälle lyckades hon skapa en otroligt populär produkt. Den här osten är än idag en viktig del av norsk kultur och det norska samhället.”
Anne Hovs gärning är ingen dålig prestation. Genom att experimentera lyckades hon skapa en produkt som var fantastisk, ekonomisk och även fångade folks intresse. Hennes innovation räddade många gårdar i Gudbrandsdalen undan den ekonomiska krisen på 1880-talet. 1933, när hon var 87 år, fick Anne Hov ta emot norska kungens förtjänstmedalj för sitt bidrag till det norska köket och norsk ekonomi.
Håller det förflutna levande
Traditionen med sommarbete lever vidare. Den gamla gården Solbrå är ett populärt besöksmål, och här finns ett litet museum där du kan få veta mer om lantbrukets historia, hur osten tillverkades och vilken utrustning Anne Hov använde. Och du kan unna dig en välförtjänt paus i deras vackra kafé och kanske även prova på nygjord mesost? ”Det här är ett sätt att hålla det förflutna vid liv och visa upp den traditionella bondekultur som fortfarande är vid liv på några gårdar i den här regionen”, berättar Per Oluf. Idag är gården kulturminnesmärkt.
Den nuvarande ägaren till gården Solbrå heter Per Oluf Solbraa, som köpte gården från sin farmor 1982. Han bor på gården med sin hustru, Tone Kristin, och deras tre barn, Even, Anne och Ola. De har alla fått sina namn efter Solbrå-familjens förfäder. Even, Anne och Ola är faktiskt släkt med Anne Hov i rakt nedstigande led, i femte generationen.
Per Oluf och Tone Kristins dotter Anne har jobbat som guide på gården under de senaste sju somrarna, tillsammans med farmodern Randi Solbraa. Det gamla trähuset där Anne Hov tillverkade den första mesosten finns kvar än idag med all utrustning hon använde 1863. Den guidade rundturen börjar här. Anne berättar historien om Anne Hov och om mesosten för besökarna medan hennes mormor Randi gräddar traditionella norska våfflor åt dem. Våfflorna är otroligt populära, framför allt hos turister, eftersom de görs på fet gräddfil.
Idag finns det inga djur på gården Solbrå. Per Oluf och Tone bestämde sig för att arrendera ut marken till en grannbonde. Tidigare fanns det dock både kor, grisar, får, getter och hästar på Solbrå, liksom på de flesta andra gårdar i området. Totalt finns det 19 byggnader på gården, alla gamla och kulturminnesmärkta. På senare år har familjen ägnat mycket tid åt att renovera många av dessa byggnader. Man har lagt stor vikt vid att renovera byggnaderna med hjälp av gamla metoder och i samråd med byggnadsvårdsmyndigheterna. Det är viktigt för Per Oluf och hans familj att respektera gårdens långa traditioner och den historia som finns inom dess väggar.
Mesost är fortfarande otroligt populär i många delar av världen. Vissa säger att det är lite som marmite för britterna – du antingen älskar eller avskyr det. ”Vi lägger ofta osten på bröd till våra lunchmackor, men en del gillar att experimentera”, säger Per Oluf med ett leende. ”Min mamma brukade koka osten och servera den som sås till glass. Och många människor tillsätter mesost till såser och serverar dem till vilträtter och kött. Det ger rätten en ljuvligt söt smak.”
Du kanske skulle vilja besöka gården Solbrå en dag? Gården är öppen för besökare i juli och augusti varje år.
Besök Solbrås Facebook-sida för aktuella öppettider och information om vad som händer på gården: https://www.facebook.com/Solbraasetra/
Källa: SCAN Magazine och Per Oluf Solbraa
