Aleksandr Tarkovskij Hemminghytt

Interview: Bjarte Frøyland | Foto: Rasmus Rolsted | Plats: Copenhagen, Denmark

Aleksandr Tarkovskij Hemminghytt föddes 1986 i centrala Oslo och bodde där tills han var 24 år. Under sin uppväxt brukade han fäktas med sina klasskompisar och låtsas vara Zorro. Men vad som började som en lek blev snart allvar och Aleksandr inledde en fäktningskarriär som varade i 16 år. Höjdpunkten blev en medalj i juniorvärldsmästerskapen i fäktning. Men eftersom fäktning är en liten och inte särskilt lukrativ sport, tvingades Aleksandr prioritera studier och arbete. Först i Oslo och sedan i Köpenhamn, där han bor kvar än idag sex år efter flytten från hemstaden Oslo. Efter studier i Management of Creative Business Processes vid Copenhagen Business School och arbete som e-handelsexpert inom kreativa branscher som sport och mode, har han funnit sig till rätta i Köpenhamn. I dagsläget står han i begrepp att börja ett nytt jobb på TOP-TOY, fixar till lägenheten som han delar med fästmön Amalie och tar hand om deras två månader gamla son. Aleksandr lever utan tvivel ett hektiskt liv. Vi begav oss till Köpenhamn för att träffa honom och få lite insiderinformation om hur Köpenhamn behandlar en norrman. Dessutom ville vi uppleva när han introducerade norsk mesost för danskarna.

/ Aleksandr hälsar oss välkomna i dörren till lägenheten han delar med fästmön Amalie. Det är söndag och ganska tidigt, men något säger mig att han redan har varit vaken i några timmar /

Hur har du det, Aleksandr?

Toppen. Men väldigt annorlunda. Vi fick nyligen en liten son, Wilhelm, vårt första barn. Så sömn är något jag inte längre ägnar mig åt (skratt). Men det är helt fantastiskt.

Och stressigt kan jag tänka mig?

Skojar du? Med en nyfödd har du givetvis betydligt mindre tid för dig själv. Som grädde på moset håller vi dessutom på att fixa om hela lägenheten. Så det finns massor att göra. Men trots en diger att-göra-lista tar vi oss fortfarande tid att göra roliga saker, som frukosten och lunchen idag till exempel.

Ryktet säger att du precis har fått ett nytt jobb på ett leksaksföretag? Jag förmodar att det inte är någon tillfällighet?

Jag har inte börjat där ännu, men ser fram mot att börja i maj. Timingen är faktiskt ett märkligt sammanträffande, men i och med Wilhelm hoppas jag verkligen att jag kommer att få rabatt på leksaker (skratt).

Vad ska du göra där?

Jag ska jobba på TOP-TOY, ett företag som driver mer än 300 TOYS”R”US- och BR-butiker. Jag ska vara Traffic Manager på deras e-handelsavdelning, hantera och leda onlineprojekt samt se till att deras webbutik fungerar sömlöst med de fysiska butikerna. Så jag tror det kommer att bli väldigt spännande.

Lycka till! Men nu ska vi prata om anledningen till att jag är här. Hur ser planen ut för idag?

Först av allt behöver vi definitivt frukost. Sedan ska min fästmö Amalie ta ut Wilhelm på en promenad i solen innan hon ska iväg och träffa en kompis. Jag har dessutom bjudit in min danska svåger till en norsk lunch.

Låter som en perfekt söndag. Vad blir det till frukost?

Jag tänkte att jag skulle kombinera det danska och norska köket, hembakat rågbröd med mesost och sylt. Låt oss sätta igång.

På vilket sätt har föräldraskapet förändrat hur ni äter och lagar mat?

Vi har definitivt betydligt mindre tid att laga mat på. Vi måste äta när han sover, men eftersom vi anade att vi skulle få mindre tid att laga mat på efter hans födelse förberedde vi oss genom att göra storkok och frysa ner portioner. Vårt vardagsliv består därmed av att värma upp frysta portioner när vi inte hinner laga något.

Det låter som om ni fortfarande försöker hitta tid att laga mat och undviker alternativ som snabbmat och färdigmat?

Ja, det stämmer. Vi håller på att vänja oss vid vårt nya liv. Matlagning är något vi gillar och vill fortsätta med. Framför allt på helgerna försöker vi ägna lite mer tid åt vår matlagning eftersom vi både är lediga då. Som våfflor! Jag har positiva minnen av våfflor från min egen barndom och jag skulle gärna vilja att Wilhelm växer upp med denna tradition. Eftersom Amalie egentligen aldrig har gjort våfflor, är detta en uppgift som jag får ta på mig.

Stämmer det Amalie?

Ja, det gör det faktiskt. Våfflor är inget jag är van vid att laga. Men jag måste erkänna att jag gillar dem.

Och frukosten, rågbröd med mesost?

Väldigt intressant (skratt). Egentligen tycker jag att mesost är lite för sött för en traditionell frukost, men det skulle kunna vara jättegott i någon slags efterrätt.

/ Amalie ska träffa en kompis så vi ändrade planerna lite och beslöt oss för att göra dem sällskap och få lite frisk luft under en promenad i området /

Ja, jag antar det. Jag flyttade hit i september 2011 tillsammans med några kompisar för att slutföra min mastersexamen vid CBS (Copenhagen Business School) och tänkte att jag skulle stanna här i två år innan jag återvände till Oslo. Men så träffade jag Amalie och nu har vi flyttat in i en lägenhet och har ett barn tillsammans, så det tyder på att jag kommer att stanna här. Kanske resten av livet, vem vet? Åtminstone har vi inga planer just nu på att flytta till Norge. 

Oj, är klockan redan tolv! Vi måste gå hem och förbereda lunchen.

Självklart! Då går vi tillbaka hem till er.

Vad kommer din svåger att få till lunch?

Våfflor, crème fraiche, sylt och mesost. Och glass, med kolasås gjord på mesost.

Kolasås?

Enligt vad jag har hört har det blivit väldigt populärt i Norge, så jag tänkte testa. Jag får ju erkänna att det låter lite märkligt (skratt). Men jag vill förstås inte gå miste om en perfekt matchning, så det är värt ett försök.

Några speciella hemligheter?

Tja, jag försöker hålla våfflorna så klassiska som möjligt. Men i ärlighetens namn tillsätter jag lite mesost och kardemumma i smeten.

Medan du sköter matlagningen passar jag på att ställa dig de frågor som norrmän inte kan sluta grubbla över när det gäller en flytt till Köpenhamn: Hur behandlar denna stad en (sann) viking från Norge? Enligt stereotypen är du född att åka skidor, gå på tur och tillbringa nätterna i olika snögrottor tolv månader om året?

(Skratt)

Köpenhamn är fantastiskt. På så många olika sätt. Jag tror att de flesta norrmän skulle hålla med mig om det. Danmark är kanske det mest liberala av de skandinaviska länderna. Det är ingen jättestor sak, men det är trevligt att kunna dricka en öl utomhus vid kanalerna eller stanna ute lite längre på helgerna. Och det är en stad som är mer kulturell än Oslo på så många sätt.  

Självklart är det så att jag uppskattar Köpenhamn för att det är nytt för mig. Köpenhamn var en kontrast mot min tidigare tillvaro i Oslo, med alla rutiner man skaffar sig och därför, i någon utsträckning, även tristess.  Inget var nytt – allt var rutin. Nu, å andra sidan, när jag åker tillbaka på besök älskar jag att vara turist i min egen hemstad. För det råder inget tvivel om att jag fortfarande älskar Oslo, och jag tror att jag upplever det tidigare så bekanta vardagslivet på ett nytt sätt när jag åker dit numera. Kort sagt skulle man kunna säga jag har fått tillbaka ”feelgood-känslan” kring Oslo nu när jag nu bor i Danmark.

Min syster bor dessutom strax utanför Köpenhamn och det gör ju att Norge känns lite närmare.

På vilket sätt tycker du att matscenen här skiljer sig från den i Oslo?

Maten är på många sätt väldigt lik, men den största skillnaden är att folk går ut och äter betydligt mer i Köpenhamn. På så vis skulle jag säga att danskar är lite mer sociala. Det beror delvis på att det är billigare här, men lika avgörande tror jag att det stora utbudet av olika restauranger är. Köpenhamn har ett bättre och större utbud av restaurangalternativ än Oslo. Åtminstone var det så när jag flyttade.  

Idag har till exempel street food blivit superpopulärt här, men å andra sidan är traditionella klassiker som dansk öl och ”røde pølser” fortfarande omtyckta.

Med all variation här – finns det något du saknar från Norge?

Ja, det finns det faktiskt. Det komiska är att det inte är saker jag trodde jag skulle sakna innan jag flyttade utomlands. Det där med inte enkelt kunna få tag på något spelar nog en roll. Den smak jag saknar allra mest är Smash – den norska chokladen som inte går att hitta någon annanstans. En annan viktig sak är mesost. Det vill säga, de säljer den här, men jag tror bara det säljs två sorter i Danmark. Jag saknar verkligen det stora utbudet av mesost. Och majonnäs, norsk majonnäs – av någon konstig anledning.

/ Telefonen ringer /

Åh! Det var min svåger. De ringde in honom till ett extraskift på jobbet, i sista minuten.

Jaha, men då blir det ju mer åt oss, eller hur?! Rasmus, har du ätit?

Rasmus: Inte sedan frukost, så jag är rätt hungrig faktiskt.

Topp tio-frågan, Rasmus: Vad tycker du? Våfflor, mesost och sylt – den nya oslagbara kombinationen?

Rasmus: Det smakar jättegott tillsammans med sylten. Men – det ÄR starkt. Det är sött och syrligt på en och samma gång. Jag får erkänna att det inte är någon smak jag är van vid (skratt).

/Alla skrattar/

Bra att du är öppen för nya kombinationer! Det kan ge dig massor av nya äventyr. Men okej, låt oss runda av med två avslutande frågor till er båda: Vilka matställen får man inte missa om man är på besök i Köpenhamn?

Rasmus: Jag skulle självklart rekommendera restaurangen Nose2Tail i Kødbyen, de har fantastiska nordiska rätter och ett bra utbud av drycker. 

Aleksandr: Papirøen är ett fantastiskt ställe där man kan köpa street food från hela världen. Väldigt avspänt, härlig atmosfär och rimliga priser. Vi har också Torvehallerne, som påminner om Mathallen i Oslo – ett mycket populärt ställe att äta lunch och handla mat på. Och är du ute efter en typiskt lokal restaurang skulle jag även rekommendera Madklubben – mycket bra mat till överkomliga priser.

Och fråga nummer två – den viktigaste frågan så klart: Tror ni att mesost kan bli en succé här i Danmark?

Aleks: De flesta danskar är lite skeptiska till mesost, eller ”myseost” som de kallar den. Jag tror att det beror på att de tror att den ska ätas i samma sammanhang och miljö som all annan ost. Därför blir de överraskade av den ganska söta smaken. Jag har därför valt att servera mesost tillsammans med sylt och våfflor. Så ja, jag tror att den kan bli en succé om den serveras i rätt sammanhang.

Rasmus: Jag är ingen stor ostälskare själv, men jag tror att det finns många normala ostälskande danskar där ute som skulle älska mesostens nya smak.

Och så sist men inte minst: Aleksandr, har du introducerat mesost för många danskar?

Jag har introducerat mesost för många nära vänner, och de håller med om att mesost och våfflor är en bra kombination. Men de förstår inte varför vi lägger det på brödet.

/Alla skrattar/

Tack för intervjun! Och Rasmus, tack för att du ställde upp istället för svågern. Det verkar finnas kvar så att det räcker till mig också? Nu hugger vi in.